Ta dig tid att läsa, du kommer inte att ångra dig.
Mitt råd är att du skickar detta vidare till andra fans om du bryr dig om Tokio killarna.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det sista de vill göra på sin fritid är att chatta med fans. Skulle fansen ha någon minsta uppfattning om det liv killarna lever, hur otroligt trakasserade de är av sina fans, så hade fansen insett att TH inte chattar med fans. De kan inte gå ut på gatan själva utan att klä sig i peruker, fyrdubblalager med stora kläder, halsdukar över ansiktena, och solglasögon mitt i sommaren för att slippa bli störda. De kan inte handla, gå till apoteket, gå till frissan, äta på restaurang. Ingenting. De blir konstant störda av fans som skriker hysteriskt, svimmar, börjar lipa och vill ha autografer och ta kort hur fort de får syn på dem. De kan inte visa sig utomhus. De har absolut inget privatliv. De sitter inte och chattar med fans, som är totala främlingar för dem. De svarar på brev till sina fans (skickar ett signerat kort), skriver autografer på publika tillställningar och efter konserter, samt låter fans träffa dem på M&G. Något annan interaktion med fansen har de inte.

Det är tyvärr ett typisk sak för TH fansen. Inget annat band har så fanatiska fans som TH. Det är därför TH kallas att fenomen och att världen inte skådat så hysteriska fans sedan Beatleglansdagar och det var 40 år sedan! Musikbranschen är just nu totalt perplex över den hysteriska reaktion som TH orsakar hos sina fans. Inte ens amerikanska superstjärnor har det så illa i det här avseendet som TH killarna (eller ja tvillingarna om vi ska vara ärliga här för Gustav och Georg är inte utsatta på samma sätt). De flesta rockstjärnor kan gå utmhus utan att bli jagade av hysteriska fans. Varken N'sync, backstreet Boys, West Life eller Take That var så jagade att behövde klä ut sig.

De har inga kända stalkers som de har varit i rättegång med. Än så länge. Men det säger allting att Bill måste ha en livvakt med sig var han än går. Man ser det väldigt sällan hos andra artister på samma sätt. Saki (Bills livvakt och ständige följeslagare) står inte en halvmeter bakom Bill för skoj skull hur fort de visar sig offentligt. Bill lever tyvärr under enorm psykisk press.

Min chef var som jag nämnde i en annan tråd på Popcomm och European Music & Media Night i Berlin tidigare under veckan där hela tyska musikbranschen träffas. Han sade att det stora inofficiella samtalsämnet bland branschfolket var Bill Kaulitz och de skriverier som pågått hela veckan i Tyskland om honom. Varenda tidning, radio och teveprogram har spekulerat i de (falska) rykten som circulerade om att han var bög. De undrade hur han kan stå ut med att alla har en åsikt om hans sexliv och varför alla är så extremet intresserad av honom. Vilket är irioniskt eftersom alla paratade om honom så innebär ju det att branschfolket också är skitintresserade av honom som person. Några högt uppsatta killar på ett par skivbolag, bla Universal och Sony BMG sade till min chef 'Det förvånar mig inte om Bill plötsligt en dag bara säger 'Åt helvete med det här', att han inte längre står ut med med att inte ha ett privatliv. Alla är medvetna om den sinnesjuka press han har på sig, hur fansen aldrig lämnar honom i fred, hur han aldrig kan gå ut på gatan tillsammans med en flickvän då han skaffar en, hur den flickvän som han skulle skaffa skulle bli mordhotad, hur fansen stör honom med alla twincest bildmanipuleringar (jo, Bill har sett några och blivit fruktansvärt illa berörd även om han aldrig kommer medge det offentligt). De sade att han är bara intresserad av att göra musik men att han aldrig hade väntat sig att hans privatliv skulle bli icke-existerande på ett sätt som inga tyska stjärnor råkat ut för innan. De sade att han varit totalt känslomässigt utmattad förra året och att de bara väntar på att trycket kommer knäcka honom. Han har absolut ingen möjlighet att kunna leva ett normalt liv längre. Han har inte haft en normal tonårsperiod, och han har tvungat växa upp snabbt och idagsläget har det gått så långt att Bill inte litar på någon enda person längre förutom sin mamma, Tom, Andreas, Gustav och Georg och några få till. Han kommer ha det praktiskt taget omöjligt att lita på en flickvän.

Tyvärr verkar det som om Bill ha börjat visat lite tendenser till att han börjar bli utmattad nu. I en intervju nyligen sade han att han börjat hata hotellrum nu och att han hela tiden längar efter sitt eget rum (hos mamma) där han kan låsa in sig och inte behöva träffa någon endaste person.

De som träffade honom på Popkomm den 20 september sade att han verkade deprimerad och ledsen, att hans ögon verkade ha tappat gnistan. Han är ett proffs ut i fingerspetsarna så han gick självklart dit och gjorde vad han skulle.
Lyckligtvis verkade han vara lite mer sitt gamla jag på Goldene Stimmelgabel två dagar senare, (eller så han nu bara lyckades hålla masken bättre än han gjorde på Popcomm).

Men på båda tillställningarna så var hans sexliv det enda media och branschfolket pratade om, och han blev bombarderad med frågor vilket säkerligen inte kan kännas lätt eftersom han är extremt privat av sig.

På RTLs riksnyheter igår kväll i tysk teve så hade de ett 6 minuters långt reportage om Bills sexliv, där han dementerade ryktena och sade 'Jag är inte bög'. Sedan hoppade de till nästa rykte som cirkulerat i veckan om att han har en flickvän så han fick dementera det också. Sex minuters tid i ett nyhetsprogram ges bara åt de allra största nyheterna som folk är mest intresserade av. Återigen sade han att han aldrig chattar med fans privat, att han inte har någon personlig myspace sida och liknande där han kommunicerar med fans och där han kunnat meddela att han var gay. Tom sade att det finns så många fejkpersoner som låtsar att de är Bill. Att de enda gåpngerna de chattar med fans är på officiella cghat sessioner som är utannonserade och tidplanerade i förväg (som Habbo mm)

Det säger ganska mycket om det samhälle vi lever idag då dessa 6 minuter ägnas åt en 18 årig pojke som mest av allt vill hålla sitt privatliv privat.

Jag tycker personligen att de är lite väl pushade av skivbolagen. Allting har gått extremt snabbt för TH. Hade de varit ett amerikansk band hade de automatiskt blivit populära i alla länder hur fort de slagit i USA, men eftersom de är ett tyskat band så måste varje land bearbetas ett i taget, och det kräver arbete dygnet runt och uthållighet. Nästa år är det USA, England och Japan som det ska fokuseras på. Det amerikanska skivbolaget är väldigt angelägna om att lansera tH där så snart som möjligt. Och USA kommer ta minst ett halvår av ständig promotion att bearbeta igenom.

Sedan har vi förstås alla enerverande fans som kräver att TH ska var överallt. Tyska fans hotar med självmord för att TH inte haft en konsert där på 4 månader mm. Fans tar med sig flaggor till konserter och stora skyltar där de skriver 'Kom til Sveruge' eller 'Kom till Danmark'. De gör det av helt egoistiska skäl utan att tänka på den effekt de riskerar att ge killarna.

Bill berättade nyligen i det senaste numret av Dream'Up (Sep/Oktober numret) hur han känner sig pressad, att han känner att han inte räcker till för fansens alla krav, att han hoppas att fansen har förståelse för att de inte kan vara överallt nästa år då de kommer fokusera på de tre ovannämnda länderna. Att han ens ska behöva känna så! Det är tragiskt hur fansens egoism har påverkat honom. Läser man mellan raderna så tolkar jag det som att Bill är extremt stressad och pressad. Jag önskar att fansen kunde lägga av med att tro att de äger TH eller genom att kräva att de ska ha konserter överallt.

Överallt läser man om fanactions. De skickar dem listor på att de måste spela i Sverige, de gör en aktion på Essen konserten och kräver att de ska spela i Sverige (eller vilket land nu sagda fans är från). Bill och killarna vill inte göra sina fans besvikna, men deras fans riskerar att köra killarna i botten med alla sina krav.

Hoppas de fansen känner sig stolta om Bill bryter samman och börjar bete sig som Britney Spears.

Om du bryr dig om killarna, skicka detta vidare och hjälp till att skapa en bättre tillvaro åt killarna!

Dom är också människor, och har liksom alla vi andra rätt till ett privatliv, jag vill att dom ska få chansen att ha ett.

Så tänk efter om du skulle råka se dom... se dom inte som gudar, utan som något ännu bättre!

Som människor.